i look to you

idag är det en månad sen jag insåg verkligheten
en månad sen morfar blev ensam
en månad sen jag grät floder
en månad sen jag insåg att mitt liv bara hade börjat
det är en hel månad sen jag förlorade en av dom viktigaste personerna i mitt liv
dig..
kom hem, va hel
va frisk
kom kry, pigg och uppe på benen.
jag vill inte vara den utan en mormor
jag vill ha dig förevigt
så när jag vaknar igen om några timmar, åker upp till er, kommer du väll sitta där i fönstret? Du kommer sitta där och brodera, läsa tidningen eller bara titta ut. Så som du alltid brukar göra, väl? Vem ska nu sticka min tröja? Du sa ju att du ville göra det när du blev frisk och orkade igen. Istället åkte du bort. Lång bort, upp till stjärnorna. Du hör inte hemma där. Du ska vara här nere hos oss. Du ska ringa mamma varje dag och prata med henne om allt som hänt under dagen. Mamma sitter bara där om kvällarna nu, väntandes på samtalet som aldrig kommer. Du kommer aldrig. Är du verkligen borta förevigt så som prästen sa, att du nu vilar i frid hos gud? Jag tror på mirakel, ett mirakel är du
Jag tar mig igenom varje dag, men det är precis