man får aldrig slut på tårar

Det lyser en klar stjärna på himlen, det är väl du? Vem skulle det annars var liksom. Morfar var här och åt, men det viste du ju redan. Du var ju också här. Fan vad dum jag är, jag såg ju dig. Du satt ju och pratade med mamma hela tiden. Jag antar att du krymt lite till nu då, eftersom man inte riktigt la märket till dig. Men det gör ju inget mormor att du är kortare än mig nu, då kan jag känna mig stor. Jag kan inte sluta tänka på när jag och matilda rotade igenom hela er vind, vi hittade en massa saker som var så roliga. Kommer du ihåg så mycket du skrattade när jag tog på mig klänningen du hade haft när morfar fyllde 50? Då harde vi roligt. Idag var det inte lika kul, allt ni pratade om var begravningar och bankkonto. Vad man ska ha för kläder på sig. Att man ska åka iväg och köpa något till begravningen. Begravningen, hör du hur det låter? Vilket skämt, ingen är ju borta. Allt är som vanligt. Nej mormor, nu måste jag lägga mig ner. Har fått huvudverk av alla tårar nu. Jag kommer snart och hälsar på dig, alfred fyller ju snart ett år också. Det får du inte missa :)