det jobbigaste är förbi

Idag var det begravning och värre dag i mitt liv har jag aldrig haft. Tänk att du var så nära mig, men ändå så långt bort. Det fanns inte en kind som var torr under dagen. Det var mycket folk och allt var täckt i blommor. Detta var mitt tal till dig:

För två veckor sen förstod jag att mitt liv aldrig kommer bli sig likt. Jag förlorade min mormor. Alla andra förlorade sin mamma, sin syster, sin farmor och mormor, sin vän och sin fru. Den bästa av dom alla. Den som höll oss alla samman vid alla tillställningar. Vare sig det var påsk, jul, midsommar eller bara kalas. Så var det alltid hos mormor och morfar vi alltid samlades. Allihopa. Hon stod för den bästa maten och dom roligaste stunderna tillsammans med den familjen och släkten jag älskar mest i världen. Vi kommer fortsätta i dom spåren vi börjat att gå. Vi kommer alltid att samlas på samma ställe i många år. För det hade du velat.

Du ville inte bort från världen, allt du ville var att få slut på din smärta. Det fick du också, för slut. Vi har nu haft två veckor av sorg, smärta och orättvisa. Den sorgen som igentligen inte borde drabba oss, inte nu iallafall. Vi visste alla att dagen någon gång skulle komma, det gör den ju på alla. Men att den skulle komma just den dagen, var vi alla oberädda på. Du blev 66 år gammal, det är för ungt för ett liv att leva.
Ibland är dagen bra, ibland är dagen dålig. Ibland har man kul, ibland inte. Allt som igentligen behös är ett leende, för ett leende kan tolkas som att man är glad och då frågar eller tycker inte folk så mycket. Men hur lätt är det att le när man inte har något att le åt? Ingenting man kan glädjas över eller känna lycka för. Men i mitt liv har du gjort mening, säkert lika mycket mening som i alla andras liv. Men jag vet inte hur alla andra känner därför kan jag bara tala för mig själv. Men jag tror att jag vet, att alla männsikor som kände dig kunde inget annat än att älska dig.
Jag älskar dig mormor och jag kan inte förmedla min saknad i ord. Jag vet att du är med mig i alla steg jag tar i resten av mitt liv. Jag vet också om att du kommer oroa dig över hur vi kommer klara resten av våra liv. Men vi klara oss bra, alla klara sig bra. Morfar är stark, men allting tar tid. Vi försöker fortfarande få allting att sjunka in, men det tar tid. Vi är Evigt tacksamma för den tiden du har gett oss. Du har det bra nu, utan all din smärta du har fått stå ut med. Ta nu vara på dig där uppe och vi här nere på jorden, kommer alltid att kunna titta upp och veta att det är där du sitter säkert.
Idag ska vi inte säga hejdå, idag ska vi säga att vi alltid kommer att älska dig. Så som du alltid kommer att älska oss. Du kommer förevigt att vila i frid, himlens vackraste ängel, det är du