love live life

Jag var ju i kyrkan idag. Jag som hatar kyrkor. När jag satt där och lyssnade på prästen kom jag faktiskt och tänka på hur snabbt ens liv kan förändras och att man verkligen måste ta vara på den tiden man har. Leva livet varje dag som om det inte fanns något imorgon. Att man varje dag ser till så att människorna man älskar verkligen vet det. Att dom känner att man alltid finns där oavsätt vad. Man tände i kyrkan ett ljus för alla personer som har gått bort på ett år. Jag trodde aldrig, hade aldrig föreställt mig att det skulle vara så många. Man tänker nog bara på sin en och ända, den som står en närmans. Man lägger nog bara all sorg och tystnad på den ända. Jag lägger bara all min sorg på mormor. Hon är inte värd den, det är ju ingen. Man blir nog aldrig värd sorg och smärta. Iaf inte du mormor. Men man gör det ändå. Så idag tände vi ett ljus för dig, la alla våra tankar och all tysthet på dig. Snart är det två hela månader. Två månader sen jag blev av med en stor del av mitt liv. Vi kommer aldrig glömma, såren kommer aldrig försvinna, dom kommer bara läka. Läka och bli ärr, stora djupa och hemska ärr. Som vi kommer bära med oss resten av livet. Både med glädje och sorg, smärta och kärlek