someday

Det är redan kväll, jag tycker tiden har gått så fort idag. Eller det kanske bara är jag. Jag var uppe en stund hos mormor och morfar idag, fikade. Morfar bakar världen godaste bullar. Jag skulle kunna sälja min själ för dom. Sen åkte vi en runda ut på landet. Hem till familjen Håkansson. Klappade dom sötaste kattungarna någonsing, så söta. Hade hoppats på att dom bara var så små, att dom aldrig blev stora. Önskedrömmar. När jag satt där kom jag och tänka på hur länge jag och Pierre har känt varandra. Det är en hel evighet. Jag vet inte hur liten jag var när han och jag träffade varandra för första gången. Det spelar igentligen inte så stor roll. För Pierre för mig är en bror. Han är en person jag skulle kunna offra mitt liv för om det så skulle behövas. Åh, jag saknar att se honom varje gång jag kommer till stationen varje morgon. Han livade alltid upp min morgon. Den blev alltid så bra, älskade pierre. Jag brukar väl inte påminna honom varje dag, men jag älskar honom. Härifrån till evigheten. Satte mig bänkad framför tvn och kollade ensam mamma söker så fort jag kom hem, som sen var föjt av hitch. Den filmen är så sjukt bra, skit rolig. Nu många timmar senare, sitter jag här och ska snart sova. Fast igentligen har jag inte brottom, eftersom jag kan sova hur länge jag vill imorgon. Ledig, you know