jag kommer förevigt att älska dig mormor

Det känns som jag står vid slutet av bron och bara tittar ut. Tittar bort mot världens ände. Där du är. Ansiktet vänt upp mot himlen, där du är. Du är borta nu mormor, i himlen.
Jag hoppas du har det bra där uppe nu, att du slipper allt det jobbiga. Alla sjukdommar och allt jävla skit du har varit med om nu det senaste året. Jag sitter nu här och klarar inte av någonting, mina ben bär mig inte och jag vet inte var jag ska ta vägen. Jag gråter ur mig all vätska, inget finns kvar i mig mer än hjärtat. Det är där du är, där jag alltid kommer att ha dig kvar. I mitt hjärta. Där jag också har alla minnen kvar från dig, alla saker vi gjort, allt vi skrattat åt och allt vi har fått uppleva tillsammans. Du är himmlens vackraste ängel nu mormor. Det kommer du alltid att vara. Jag lovar att jag tar hand om mamma, det vet du väl att jag gör? Och du kommer väll hålla koll på mig nu? Rapprtera allting dumt jag gör till mamma. Du vet att jag inte gillar det, när mamma får reda på saker hon inte borde veta. Saker som jag inte borde göra. Men du vet ju hur livet som ungdom lockar, mamma var ju också olydig och morfar och du höll ju sånn koll på henne. Hon har fått mycket från dig, även från morfar. Men detdär att man måste veta allt och kan allt om alla, det har ni gemensamt. Det fick hon från dig, helt säkert.

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga riktigt, du är ju borta nu och jag kan inte göra någonting åt det. Mer än att gråta. Men jag vet att du inte vill se mig ledsen, det vill väl ingen. Men det är svårt nu när verkligheten hinner ikapp en. Jag har inte velat fatta hur dåligt du har mått innan, men nu ser jag det. Du orkade ingenting nu i slutet, dina ben bars av morfar. Han gjorde allt för dig mormor, allt. Det kommer han alltid att göra, men inte på samma sätt. Det kommer bli svårt att se honom nu utan dig. Ni var ju alltid med varandra, alltid tillsammans. Men nu är han själv på marken, men i hjärtat är han alltid med dig. Jag har inte fattat att du är borta, utan jag bara gråter åt orden som jag härde ''mormor finns inte mer''. Min första tanke var väl ungefär ''vad gör njag nu då, vad tar jag mig till?'' Jag kan inte göra någonting, det är de som gör mest ont. Jag får aldrig dig tillbaka, aldrig