dagar fulla av smärta

Snart smäller det mormor, snart kommer jag alltid att bära ditt namn. Inte bara i hjärtat, utan även på kroppen. Så att alla andra kan se hur mycket du betyder för mig. Det är så konstigt att man har tagit dig för given, på något sätt alltid tänk sig att du kommer leva tills jag dör så jag slipper vara utan dig. Men nu när du är iväg, kommer man att tänka på hur bra man hade det och hur mycket vi gjort. Det tänkte man ju inte på innan, alla saker man gjort tillsammans. Vimmerby med dig, morfar, dina barn och alla barnbarnen. Då hade vi så kul, sprang runder och lekte och hade oss, tillsammans med dig. För då var du pigg och glad, då orkade du din egen vikt. Tillslut bar inte dina ben dig längre, fan. 4 dagar nu mormor, var blir du av?