svart och gul, lite guld i kanten

det är alltid jag som står med ett krossat hjärta i slutändan.
vågar jag tror på dina ord och ge mig ut i den leken igen, ge mitt hjärta till dig igen?
eller ska jag sakta bygga upp ett liv med mig själv?
jag gillar att vara själv, det är inte det.
jag älskar dig
det är det som gär det så svårt, att jag inte kan gå vidare
gå vidare och glömma
glömma dig och glömma oss, vi
för vad är vi? har vi något oss?
hade vi något av det inna igentligen?
eller var det bara jag som svävade på moln, som levde varje dag i hoppet om att det skulle vara så föralltid
för just nu tror jag inte på något föralltid
det har aldrig funnits något föralltid och det kommer aldrig finnas något heller
jag är den jag är och jag är den för dig
men ska jag någonsin vakna ur den drömmen jag har
för drömmar bara dödar och jag är sönder
jag vill ha allt och jag vill ha det med dig.
ingen annan, bara dig
många säger imot mig, men jag bryr mig inte
jag är där för dig när du vill ha mig
tills dess, ska jag bara stanna här med ett krossat hjärta
så som det är, så som det alltid kommer att vara
jag står ensam kvar
ensam med mitt krossade hjärta