först i kön

Det roliga är att jag mår så mycket bättre utan dig så jag förstår inte varför jag lägger ner några tankar kring dig eller på dig! Du och jag är ett avslutat kapitel och det är jag som säger det nu. Du kan lägga hur mycket skuld du vill på mig och så vidare, men det åker in genom ena örat och ut genom andra. Jag har velat och jag har plågat mig själv, men inte mer. Förut var det du som satte stopp, jag fick rätta mig efter det. Nu är det jag som sätter stopp och nu får du rätta dig. Men det är nu det kommer, orden som förklarar hur underbar jag är och hur mycket du vill ha mig kvar. Du bad mig dra åt helvete en gång och så är det med den saken. Jag drog inte då, men jag drar nu. Dra åt helvete betyder föralltid, inte under en viss tidsperiod.

Jag kunde vara som luft för dig, du kan vara som luft för mig. Du fattar nu att allt du sa till mig som jag inte lyssnade på, kommer tillbaka till dig själv nu. Det är inte så kul eller hur?

Så kul som du har nu, så kul hade jag när du satt och pikade mig hela jävla tiden med jämna mellanrum! Det är så jävla kränkande så det inte finns. Jävla rövslickare man blir eller hur, man blir så jävla ledsen så man inte vet var man ska ta vägen längre. Därför berättar man sina känslor, men tillbaka får man snäsiga svar som inte speglar kärleken tillbaka.

Jag står nu utan någon tyngd på mina axlar, utan någonting! Och vet du hur skönt det är att vakna upp varje morgon och veta att idag kommer jag inte behöva sätta ord mot ord, utan idag kan jag säga vad jag vill och göra vad jag vill utan att någon säger imot mig. Så ja vad ska man säga?...

jag vill att du ska gå vidare, så jag är redan borta
inget mer oss, aldrig mer vi
nu är det bara du och jag, var för sig
jag står bäst på mina egna ben