Har blivit sviken varje gång, det blir aldrig att det lyckas. Jag ska aldrig öppna hjärtat, jag behåller mina nycklar. Jag har gett min själ, gång på gång men blir lämnad trasig. Detta är mina egna tårar, allting är som vanligt. För det känns som att älska är samma som att hata. Jag vet med säkerhet att jag aldrig blir lagad. Är så trött på alla killar, fan jag hatar alla män! Jag ska aldrig släppa in dom mer i det som kallas känslor. För vad är känslor, vad är sympati?
Du kallade mig speciell med släckte min framtid. Så vem är du att tala om vad som är rätt och fel? Jag klarar mig mycket bättre, utan dig är jag hel. Det gick inte lång tid det tog inte länge, men jag ville inte inse det förens den dagen då det hände. Bli inte sur, för allting föll ju på mig
lördag 9 maj 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar