oh susie we ran out of time

This feeling's taking control of me, and I can't help it. Thought you should know, I tried my best to let go of you, but I don't want to. I just gotta say it all before I go, just so you know

Ibland kan jag sitta och tänka tillbaka på tiden som har varit, allt man har varit med om. Och varje tanke jag tänker, har Caroline ett ansikte med i bilden. I alla mina år, är vänskapen med henne något som består. Vi var nog varje dag från 3:an till 5:an. Var jag inte hemma 10 minuter efter skolan hade slutat, visste mamma var jag var. En backe ifrån hemma hos Caroline, och var inte Caroline hemma 10 minuter efter skolan visste Cilla var hon var. En backe ifrån hemma hos mig. Lekte vi inte med action man som hoppade fallskärm ner från trappan, cyklade vi många varv på cykel banan vid badet. Eller snackade skit och spionerade på hennes ur töntiga granne (a) sorry fredde.. Vi splittrades ju i 6:an, men vad gjorde det, vänskapen höll i sig, mer eller mindre. Vi höll hårt i varandra fram till 8:an, sen blev det lite mindre, men vi har aldrig bråkat! Även om vi inte alltid varit med varandra har vi alltid funnits där för varandra.

Konfirmationen, det blev nästan som en ''återförening'' amanda, caroline, frida&jennie - vi var oslagbara, då.. Sen började det, det riktiga livet! Festerna, första fyllan, nya vännerna, gamla vännerna, pojkvännerna men främst av allt, dom bästa vännerna. Jag hade aldrig kunnat ha ett så bra liv, som jag har haft om inte det hade varit för dom.

Tänk igentligen vad mycket man går igenom, eller hur mycket man redan har gått igenom. Första dagen i skolan, förskolan. Sen gick man från minst till 1:a klickare, för att sen bara bli större och sluta femman. Sen var man minst igen, och då menar jag MINST! 6:an, var en plåga. Mitt skåp stod bredvid den största nian, han var lång och stor, jättestor och han gjorde mitt år till en plåga. Men när det året var slut, var man inte minst. Man gick hela 7:an och 8:an utan problem. Sen var man störst, man bara längtade tills man slutande 9:an så man kunde bli fri och börja på gymnasiet! man gick halva 9:an innan man insåg att snart tar allt slut. Sen var det sista veckorna i 9an, balen och skolavslutningen.. Allt var nu över, det man längtat efter var nu över. Men sen en kom det: sommarlovet 08, det är en av dom bästa tiderna i mitt liv. Då kände jag verkligen att jag levde på riktigt. När det började gå mot sitt slut, började gymnasiet. Ny klass, ny ort, nya vänner. Allt det gamla, var nu borta. Och allt man nu gör, är att sakna

Caroline, i mitt liv har du gjort skillnad. I mitt liv har du varit den bästa, den som alltid lyst starkast. I mitt liv har du varit den, som sagt jag älskar dig och menat det. I mitt liv kom du ensam, men vi lämnar det tillsammans. Jag är den jag är idag, tack vare dig. Så när jag säger föralltid, kan jag sträcka på ryggen och veta att det är så det kommer att vara. För med dig, är jag amanda Y