hoppet lever kvar

Hemma igen. Det har varit en jobbig dag. Jag kan inte njuta lika mycket nu när jag åker hem till er mormor. Första gången jag var hos er sen du åkte bort. Jag som trodde du skulle vara hemma, jag som skulle berätta för dig hur jag hade det igårkväll. Eller hur mitt samtal inatt fick mig att bli förbannad. Du satt aldrig i fönstret, du satt inte på din vanliga plats, din säng var tom, fotöljen var tom. Alla platser du brukade vara på, var tomma. Det fanns ingen mormor där, bara tårar. Man fick bita ihop och svälja stort några gånger. Det var jobbigt. Men det blir annorlunda sen när du kommer hem igen, då kan vi le. Vi pratade om att vi om ett tag skulle tömma dina garderober och om vi ville fick vi ta dina saker som passade oss, som skor, väskor och kläder. Varför mormor, dom behöver väl du när du kommer hem igen?