lördag 13 juni 2009

katastrofalt

Mitt Grey's, mitt älskade Grey's.. Hur ska jag klara mig en hel sommar utan svar?

Det började såhär; jag och mamma var påväg till klippan och jag satt och läste tidningen, när jag hade läst klart hela sa mamma till mig: ''det är väl Grey's ikväll?'' och jag svarar: ''vänta ska kolla i tidningen för säkerhetskull eftersom allt med fotboll och sånt''. Bläddrar fram, kollar ner och då upptäcker jag att det är sista för säsongen. Sa det till mamma och hon säger ''åh, då får vi ta och se det tillsammans, men först ska jag till grannen på party med plastburkar, men hoppar över staketet fem i nio'' Sen tänker vi inte mer på det.

Vi kommer hem, mamma går på burk party och jag sätter mig vid datan för att få tiden att gå. När klockan börjar närma sig nio skriver jag till mamma, men inget svar. Så jag tänkte att hon kommer väl in.

Klockan blir nio, ingen mamma. Meredith säger i början ''har du någongång tagit dig tid och sagt till personerna, att du verkligen älskar dom?''. Första reklamen kom, ingen mamma. Då börjar jag undra om detta verkligen är sista Grey's eftersom det inte är så sorgligt och spännande. Jag menar att någon kommer in med ett mosat ansikte så man inte vetat vem det var har ju hänt innan. Allt jag satt och väntade på, var att man skulle få reda på om izzie skulle klara sig. Andra reklamen kom, ingen mamma. Lite innan nio, DÅ?!!! då händer allt. Mannen som hade ett mosat ansikte, som ingen kände igen var George, hjärtat stannade på operationsbordet och maskinen pep bara. Undertiden kramade Alex Izzie som hade fått sitt minne tillbaka, och hon faller ihop. Hennes hjärta stannade och hon hade skrevit på papperna att inte återupplivas. Maskinen låter piiip. Under tiden får man se båda dom två i hissen, Izzie i hennes balklänning när Denny dog och George i armeuniformen han nu hade gått med i. Allt man hör är piiip och Meredith säger ''nå, har du sagt det än?''

bom - allt slutar.
Jag kollar ner på min tröja som var svart. Den var ännu svartare så mycket jag grät. Jag grä så mycket så jag fick ont i huvudet. Tom efteråt fortsatte jag att gråta.. När allt hade lagt sig, öppnas dörren och mamma kommer in. BRA TIMING?! not
Jag som lever för mitt Grey's. Har sett hela min box snart tio gånger, måste genomgå allt detta. fan. Så nu hoppas en del av mig att hela sommaren går fort så det kan bli höst och Grey's kan börja igen. För jag står inte ut, och det har gått tre dagar. mitt liv går under

Inga kommentarer: